Mygg-blues

Jag trivs bäst i öppna landskap,
nära havet vill jag bo,
några månader om året,
så att själen kan få ro.

Jag kommer nog aldrig glömma den där mysiga sommarkvällen när vi stod vi en sjö och hörde tonerna av Ulf Lundells Öppna Landskap.
Jag var nästan sju år. Åh, jag tyckte om musiken, särskilt Öppna Landskap.

Jag trivs bäst när havet svallar,
och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal,
med havsmusik uti.

En annan sak som gjorde kvällen minnesvärd var detta: bland åhörarna fanns även små blodsugare vid namn mygga. En sådan placerade sig på min högra fot och kalasade helt fräckt på mitt blod.
Uh-oh… inte bra, eftersom jag är allergisk mot de små snyltgästerna.
Jag sa ingeting till familjen, ty jag ville lyssna på Lundell som stod på en scen någonstans på andra sidan sjön.
Nå, nu hade det inte hjälpt nämnvärt att säga till, skadan var ju redan skett.
Nästa dag var min fot uppsvälld, såg ut som om någon hade pumpat upp den med cykelpump.
Stiligt. Not so much.
Väldigt obehagligt var det också. Och jag fick äta mina otäcka små allergipiller.
Jag kunde inte ha skor på mig på ett par dagar, men det gjorde inte så mycket, jag tyckte om att gå barfota.
Det bästa var att vi stannade kvar på semestern ett par extra dagar, tills jag blev bra.
Så lite nytta gjorde den lille bevingade blodsugaren ッ

Jag trivs bäst i fred och frihet,
för både kropp och själ.